När Selma först visade tendenser till rännsketa igår så tyckte jag nog att “man mår som man förtjänar”. Men när hon fortfarande var lika dålig i magen klockan fyra i natt så började jag faktiskt tycka synd om henne. Jag misstänker att det är löp på g. Hon blir alltid lite extra matfixerad då. Och det kan inte vara lätt att motstå ett skafferi som står på glänt när hela ens varelse ropar att man ska förbereda sig inför valparna som snart ska komma. Lilla skruttan. Men hon är pigg och glad i alla fall, så det finns nog ingen större orsak till oro. Ja just exakt det här ögonblicket är hon inte så pigg förstås… nu ligger hon utslagen av värmen på hallgolvet och vilar. Mattes prinsessa.