Vad tror ni straffet är för kidnappning av katt? När Selma och jag var ute i morse stötte vi på jordens kanske sötaste lilla katt. Eller det var väl egentligen Selma som stötte på den inne i en buske, för plötsligt kom den utrusande med pälsen på ända, väsande och fräsande. När den samlat sig från shocken av det stora hundhuvudet inne i busken så började den promenera efter oss. Det var en sån där katt som pratar mycket så jag satte mig på huk och bad Selma att göra detsamma (ja hon satte sig ju inte på huk förstås, men det förstod ni nog ändå) och då strök den sig mot mina ben. Jag är helt i extas. Det händer ALDRIG att katter vill komma nära mig när jag har Selma med. Tror nog att dom skulle kunna bli bra vänner om dom bara fick chansen. Jag var sååå sugen på att bara plocka med mig kissen hem. Skulle nog kalla den Alice. Selma och Alice… ja ni hör ju… visst låter det bra ihop! Kissen är ju som gjord för oss. Synd bara att Stoffe hatar katter. Och att dess andra människor förmodligen skulle leta efter den.

Jag har alltid hatat att bädda sängen. Vet inte varför, det bara är så. Selma däremot älskar att bädda… och att bädda om. Särskilt i soffan. Varja morgon ställer vi iordning kuddarna i soffan och varje natt hamnar dom på något mystiskt sätt i en stor hög i stället. Men det är ju svårt att bli arg på någon som är så fasligt söt.