Snön försvann visst lika fort som den kom och lämnade efter sig en mörk, geggig och ganska kall höst. Själv hoppas jag att snön snart kommer tillbaka, omvärlden blir ju så mycket vackrare då, men Selma verkar vara precis lika nöjd med omvärlden som den är. Hon blir i och för sig lite försiktigare när det är mörkt ute, men det är nog inte bara naturligt utan rent av också sunt. Men Selma lär mig nya saker hela tiden. Till exempel har jag visst i min enfald helt missat att gegga är en riktig delikatess och att leriga gräsmattor nästan är att föredra (mycket lättare att gräva hål i… är dock inte så säker på att andra i området riktigt förstått tjusningen med detta). Vi misstänker också att Selma-tösen lite smått håller på att bli könsmogen eftersom hon har visat ett flertal symtom, till exempel en väldig sällskapssjuka. Hon går också och småskvätter mer än vanligt. Dessutom börjar hennes rumpa vecka mer uppmärksamhet bland herrarna i området än tidigare. Tänk att vår lilla tjej håller på att bli stor… passerat 35kg och allt.