Kursen går som smort. Nu har vi hunnit gå tre hela gånger och jag är faktiskt lite förvånad över hur fort Selma snappar upp saker. Visst, hon tröttnar ganska fort också, verkar undra varför ska man hålla på och älta samma sak om och om igen när man redan fattat vad det går ut på?! Därmed inte sagt att hon är lika beskedlig när vi är ute bland folk (och speciellt inte andra hundar!) för då gör hon fortfarande lite som hon vill. När man möter någon på gatan kan hon ibland gå så väldigt beskedligt vid min sida, men i samma ögonblick som personen passerar vänder hon dit nosen och tar ett tjuvsniff. Ingen skada skedd kan man tycka, men gillar man inte hundar så gillar man dom inte även om dom bara luktar så enkelt är det. Än så länge är det ingen som sagt nåt, men det skulle ju inte göra nåt om den lilla damen slutade upp med dumheter som detta. Idag har vi annars tagit en sväng till ekorreskogen med “morbror” Fredrik (dock utan att se en enda ekorre). Vi fick för oss att vi skulle göra en snögubbe eftersom vi inte gjort nån sen vi var små, men innan vi ens hann sätta dit munnen var det någon (läs Selma) som trampat omkull den och i stort sätt ätit upp den. Så kan det gå.